från Motdemokratin / om socialdemokratin

Rosanvallon, sid. 133

Under de två senaste århundradenas politiska historia är det bara socialdemokratiska regimer som fullt ut har integrerat motsvarigheten till en förhindrande funktion i sin politiska arkitektur. Vad de i själva verket har gjort är ett kombinera en social klasskompromiss (något som förutsätter att man erkänner förekomsten av klasskonflikter) med en institutionaliserad roll för oppositionen. Detta har gett oppositionen en implicit vetomakt över politiska projekt som den finner särskilt förhatliga. De socialdemokratiska regeringarna har kommit att erkänna distinktionen mellan politisk och social legitimitet genom att införliva den i sin egen organisation. För att uttrycka det annorlunda: hos dem har den liberala demokratins institutioner tvingats samexistera med en insikt om klasskampens ovedersägliga faktum.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s