ur ett långt brev till en svensk Ambassadör

Posted on f

0


Men rösterna för en fred och en verklig (ej kosmetisk) lösning på konflikten och kurdernas rättigheter inom Turkiets territorialgränser, höjs för var dag som går i turkisk media och bland turkiska journalister/intellektuella. Den absurda förnekelsepolitik som hittills, i decennier, drivits med järnhand av armén och nationalistiska krafter i Turkiet, börjar förlora fotfäste. Men det kommer ta ytterligare en tid innan allmänna opinionen i Turkiet kan förlika sig med en tanke om ett nytt och annorlunda Turkiet, där inte bara kurder och turkar lever i fred och jämlikhet, men där även armenier, assyrier, greker, lazer, aleviter och andra minoriteter lever under demokratiska och värdiga förhållanden, där diskriminering och förtryck inte råder.

Men det är en bit dit, decennier av propaganda från undervisningsväsendet och median om ett Turkiet, ett språk, ett folk, en kultur, är inte enkel att överbrygga. Aggressiv nationalism och blind politisk samt social förnekelse är element som mänskligheten förhoppningsvis skall ha lämnat till det 19-århundradet och ej medbragt i det nya seklet och millenniet; men där dessa element såtts och slagit rot är rehabiliteringen och vägen ur dem en smärtfylld förlossning. Ni har säkert erfarenhet av detta från Balkan och krigen i det forna Jugoslavien.

Annonser