ur Khayyáms fyraradignar – Rubaiyyat

övers. Eric Hermelin
568
Ju mer jag från min sjelfhet skiljes, desto mer lefver jag;
Ju högre ställning jag bekläder, desto mer sjunker jag.
Än underbarare: Ju mer jag, genom Varats Vin, hvart ögonblick, är nykter;
Desto mer berusas jag.
595
I den cirkel-rörelse, som vårt kommande och gående är,
Ser jag ingen början, intet slut.
Ingen i denna verld tyder oss sannfärdeliga;
Hvadan detta kommande, hvarthän detta gående.
595
En man är icke den, för hvilken menniskorna äro föraktliga;
Och hvilken de, af fruktan för ondt, räkna för god.
En usling, som, i välgörenhet (och gifmildhet) visar handens ansigte:
Honom gripa alla uslingar i handens rygg.
608
Då i allt, som är, intet är – utom luft i handen,
Då i allt, som är, ingen är – skadan och bristen,
Tag för gifvet, att allt, som är i verlden, icke är:
Håll fast vid, att allt, som icke är i verlden, är.
616
Om än Vin i lagen fått ett dåligt namn, är det dock ljuft;
När det är i en skön ynglings hand, är det ljuft.
Bittert är det och förbjudet är det – mig synes det ljuft:
Dröjer gör det, ty så länge det förbjudet är, är det ljuft.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s