ur Siddhartha

Posted on f

0


Hesse, sid 7

Siddhartha började känna sig otillfredställd med sig själv. Han började känna att faderns kärlek, moderns kärlek, ja även hans vän Govindas kärlek icke i evighet kunde göra honom lycklig, lugn, mätt och förnöjd. Han började ana att hans vördnadsvärde fader och de andra lärarna, de visa bramanerna, redan hade delgivit honom det mesta och bästa av sin visdom, att de hade fyllt hans väntande fat med allt vad de förmådde; men fatet var inte fyllt, anden var inte tillfredställd, själen var inte lugn, hjärtat hade inte fått nog. Tvagningarna var nog bra men de gjordes med vatten, de sköljde inte bort några synder, de släckte inte själens törst, stillade inte hjärtats ve. Offren och gudarnas tillbedjan var förträffliga saker – men var det allt? Sänkte offren lycka? Och hur var det med gudarna? Var det verkligen Prjapati som hade skapat världen? Var det inte Atman, han, den ende? Var inte gudarna bilder, skapade liksom du och jag, timliga, förgängliga? Var det under sådana omständigheter bra och riktigt, var det något djuptänkt, var det högsta att offra åt gudarna?

Vem tillkom offer och tillbedjan om icke honom allenast, Atman, den ende? Och var skulle Atman sökas, var bodde han, var slog hans eviga hjärta annat än i ens eget jag, det innersta, oförstörbara som var och en bar inom sig? Men var, var fanns detta jag, detta innersta, detta sista och första? Det var inte kött och blod, det var inte tanke och medvetande, lärde de visaste. Vad var det då? Att tränga dit ner till jaget, till Atman – fanns det någon annan uppgift som lönade sig? Ack, men ingen visade vägen, ingen kände den, inte fadern, inte lärarna och de vise, inte de heliga offerhymnerna! Allt visste bramanerna och deras heliga böcker, allt visste de; med allt hade de sysselsatt sig, mer än allt: med världens skapelse, talets uppkomst, födan, inandningen, sinnenas ordningsföljd, gudarnas verk – oändligt mycket visste de, men hade det något värde att veta allt detta när man inte visste det enda och viktigaste, det enda viktiga?

Annonser
Posted in: Literature