ur VT – Tillvaron dras ut ur mannet

Posted on f

0


Heidegger

I och med att tillvaron har förlorat sig /gått upp/i mannet, har avgörandet alltid redan fallit om dess närmast liggande factiska kunna-vara — den ombesörjande-omvårdande i-världen-varons uppgifter, regler, måttstockar, dess nödtvång och räckvidd. Mannet har alltid redan från början fråntagit tillvaron förmågan att gripa tag i dessa varamöjligheter. Mannet fördöljer rentav det förhållandet att det stillatigande befriar tillvaron från omaket att uttryckligen välja dessa möjligheter. Det förblir obestämt vem som »egentligen» väljer. Att tillvaron sålunda utan valmöjlighet dras med av ’ingen’ (Dieses wahllose Mitgenommenwerden von Niemand), varvid tillvaron blir till oigenkännlighet insnärjd i oegentlighet, kan avhjälpas blott genom att tillvaron enkom hämtar sig tillbaka till sig själv och bort ur förloradheten i mannet. Detta tillbakahämtande måste dock ha just den varaart som tillvaron har försummat, så att den har förlorat sig i mannet.

Sig-tillbakahämtandet ur mannet – dvs den existentiella modifieringen av man-självet till egentlig självvaro — måste fullgöras genom att ett val tas om /görs om, tas upp på nytt/. Att ta om ett val innebär emellertid just att välja detta val, att bestämma sig för ett kunna-vara ut ifrån /i kraft av/ det egna självet. Först genom att välja det valet gör tillvaron sitt egentliga kunna-vara möjligt för sig.

Annonser
Posted in: Philosophy