ur VT – avfjärmning

Heidegger, sid 105

Med avfjärmning — såsom varaart för tillvaron med avseende på dess i-världen-varo — förstår vi inte något sådant som avlägsenhet (närhet) och än mindre avstånd. Vi begagnar i stället uttrycket avfjärmning i aktiv och transitiv betydelse. Denna betydelse avser en tillvarons varaförfattning, i relation till vilken avlägsnandet /fjärmandet/ (das Entfemen) av något, i betydelsen undanställande, blott är en bestämd factisk modus. Avfjärmandet innebär då att få någots fjärranhet (Feme), dvs dess avlägsenhet, att försvinna, dvs att närma det. Tillvaron är väsensenligt avfjärmande; den låter ju, i egenskap av det varande den är, alltid något varande bli påträffat /och bragt in/ i närheten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s