ur Vandring

Hesse, sid 7

Vandraren är på många sätt en primitiv människa, liksom nomaden är primitivare än bonden. Men segern över bofastheten och föraktet för gränserna gör folk av mitt slag till vägvisare in i framtiden.

Imorgon ska jag älska andra tak, andra stugor. Jag kommer inte, som det står i kärleksbrev, att lämna kvar mitt hjärta här. O nej, jag kommer att ta med mig mitt hjärta, jag behöver det där borta på andra sidan bergen också, varje stund.

Jag tillber trolösheten, ombytet, fantasin.

Så fort vår kärlek blir fast och blir till trohet och dygd, blir den suspekt för mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s