ur Vandring

Posted on f

0


Hesse, sid 17

Unga kvinna med det friska ansiktet, jag vill inte veta ditt namn. Min kärlek till dig vill jag inte vårda och göda. Du är inte min kärleks mål, utan dess eggelse. Jag skänker bort denna kärlek till blommorna vid vägen, till solreflexen i vinglaset, till kyrktornets röda lök. Tack vare dig är jag förälskad i världen.

Ack, dumma prat! Jag har i natt, i bergsstugan, drömt om den blonda kvinnan. Jag var vansinnigt förälskad i henne. Jag skulle kunnat ha givit resten att mitt liv och all vandrarglädje för att hon skulle ha varit hos mig. På henne tänker jag hela dagen i dag. För henne dricker jag vin och äter bröd. För henne tecknar jag by och torn i min lilla bok. För henne tackar jag Gud – för att hon lever, för att jag fick se henne. För henne skall jag dikta en sång och berusa mig på detta röda vin.

 

Annonser
Posted in: Literature