ur Vandring

Hesse, sid 16

På den restaurangen satt också en ung kvinna, ljusblond och mycket rödkindad, som jag inte sade ett ord till. Din ängel! Att titta på henne var njutning och kval, jag älskade det hela tiden! Jag ar åter aderton år. Plötsligt är allt tydligt. Vackra, ljusblonda, muntra kvinna! Jag minns inte längre vad du heter. Jag har älskat dig en timme, och jag älskar dig idag igen i bergsbyns soliga gränd, en timme. Ingen har älskat dig mer än jag, ingen har någonsin givit dig så mycket makt över sig som jag, obetingad makt. Men jag är dömd till otrohet. Jag hör till vindflöjlarna, som inte älskar en kvinna, utan bara kärleken.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s