från Vandring

Hesse, sid 8

Leve bonden! Leve den besuttne och bofaste, den trogne, den dygdige! Jag kan älska honom, jag kan ära honom, jag kan avundas honom. Men jag har förlorat halva livet på att vilja efterapa hans dygd. Jag ville vara det jag inte var. Jag ville visserligen vara diktare, men också även borgare. Jag ville vara konstnär och fantasimänniska, men ändå präktig och trivas i hemmet. Det dröjde länge innan jag insåg att man inte kan vara och ha bådadera, att jag är nomad och inte bonde, sökare och inte bevarare. Länge späkte jag mig inför gudar och lagar, som ändå bara var avgudar för mig. Det var mitt misstag, min plåga, min delaktighet i världens eldände. Jag ökade världens skuld och kval då jag övade våld på mig själv, då jag inte vågade gå befrielsens väg. Vägen till befrielsen för inte till vänster eller höger, den för in i vårt eget hjärta, och bara där är Gud, och bara där är frid.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s