ur Revolt och Konst

Posted on f

0


Camus, sid. 333
Människans revolt

Men konstnärens revolt mot det verkliga innehåller samma bejakelse som den förtrycktes spontana revolt och blir därmed misstänkt i ögonen på den totalitära revolutionen. Den revolutionära andan som har framgått ur fullkomlig förnekelse känner instinktivt att det också i konsten utöver förnekelsen finns en bejakelse; att betraktandet riskerar att uppväga handlingen liksom skönheten orättvisan och att i vissa fall skönheten i sig själv är en orättvisa utan botemedel. Följaktligen kan ingen konst leva på total förnekelse. Liksom varje tänkande och framförallt det som står i meningslöshetens tecken har en betydelse, på samma sätt finns det ingen konst i tecknet av nonsens. Människan kan ge sig rätt att anklaga världens totala orättvisa och kräva en total rättvisa som hon ensam kan skapa. Men hon kan inte förkunna världens totala fulhet. Den som vill skapa skönhet måste på en gång förneka det verkliga och hylla vissa av dess sidor. Konsten bestrider det verklig men undandrar sig inte dess makt. Nietzsche kunde vägra gå med på varje transcendens av moralisk och gudomlig art och sade, att denna transcendens medförde förakt för världen och för detta livet. Men det finns kanske en levande transcendens, som skönheten är ett löfte om, och som kan få oss att älska och föredra vår dödliga och begränsade värld framför allt annat.

Annonser