ur Människans revolt

Posted on f

0


Camus, sid 141-142

Friheten – ”det förfärliga namn som står skrivet på åskansvagn” – är den innersta principen i alla revolutioner. Utan den kan upprorsmännen inte föreställa sig rättvisan. När tiden kommer kräver emellertid rättvisan att friheten sätts ur kraft. Då blir terrorn, i smått eller i stort, krönet på revolutionen. Varje revolt innebär längtan efter oskuld och vädjan om liv. Men en dag blir längtan beväpnad och ådrar sig den totala skulden, det vill säga mordet och våldet. De servila revolterna – de kungadödande revolutionerna och 1900-talets revolutioner – har följaktligen medvetet accepterat en skuldbörda, som blivit allt större i samma utsträckning som de avsett att införa en allt mera total frihet. Denna efter hand uppenbara motsägelse gör det omöjligt för vår tids revolutionärer att sätta upp den min av lycka och hopp som strålade ur ansikten och ord hos medlemmarna av vår Konstitutionerande Nationalförsamling. Är den oundviklig, får man efter detta döma revoltens värde? – denna fråga måste ställas beträffande revolutionen liksom beträffande den metafysiska revolten. I själva verket är revolutionen bara den metafysiska revoltens logiska följd, och vi skall i vår analys av revolutionsrörelsen återfinna samma hopplösa och blodiga strävan att hävda människan emot det som förnekar henne. Den revolutionära anden är försvaret av den del av människan som inte vill böja sig. Skillnaden är bara att den denna gång skall segra i tiden. Man säger nej till Gud och väljer historien, i enlighet med en tydligen oundviklig logik.

Annonser