ur Brev om Humanismen

Posted on f

0


Heidegger

Hölderlins elegi ‘Hemkomsten’ förnimms detta på ett mer utsagt sätt utifrån sångarens dikt, och utifrån erfarenheten av varaglömskan kallas denna närhet för ‘hembygd’. Detta ord tänks här på ett väsentligt sätt, inte patriotiskt, inte nationalistiskt, utan varahistoriskt. Men samtidigt nämns här hembygdens väsen i avsikt att tänka den moderna människans hemlöshet utifrån varahistoriens väsen. Nietzsche erfor för sista gången denna hemlöshet. Inom metafysiken förmådde han inte finna någon annan utväg ur denna hemlöshet än en omvändning av metafysiken. Men detta innebär att alla vägar ur den blockeras fullkomligt. När Hölderlin diktar ’ Hemkomsten’ ser han däremot som sin uppgift att låta sina ’landsmän’ finna sitt väsen. Men detta väsen söker han ingalunda i en folkets egoism. Snarare ser han det i tillhörigheten till Västerlandets skick. Men inte heller Västerlandets tänks regionalt som occidenten till skillnad från orienten, inte bara som Europa, utan världshistoriskt, ur närheten till ursprunget. Vi har ännu knappt börjat tänka den hemlighetsfulla relation till Österlandet som kommer till tals i Hölderlins diktning ’ Det Ister’.

Det ’tyska’ sägs inte till världen för att den skall tillfriskna genom det tyska väsendet, utan det sägs åt tyskarna för att de, utifrån den historiskt skickade tillhörigheten till de andra folken, tillsammans med dem skall bli världshistoriska. Detta historiska boendes hembygd är närheten till varat.

Annonser
Posted in: Philosophy