från Dagboken

Posted on f

0


Kierkegaard, sid. 96

(3 maj.)
>> O, djup av rikedom >> osv. så talar aposteln Paulus efter att ha fulländat en av de djupsinnigaste tankeutvecklingar, som världen någonsin hört. I dessa ord liksom vilar han ut, inte trött av mödan utan salig i åskådandet; han vilar ut, säger jag, ty jag vet inte bättre uttryck. Jag vet inte att jämföra detta hans åskådande tillstånd med annat än Guds skapande verksamhet, ty såsom Guds ande svävade över djupet, så svävar hans tanke över världshistoriens allt. Jag vet intet att jämföra hans djupa känsla av hur härligt skapad världen är annat än med ordet: >>och se, det var mycket >>, intet att jämföra hans åskådandes frid med annat än Guds saliga vila från sin gärning. Och när Paulus nu i detta sammanhang utbrister: >>O, djup av rikedom>> osv., vem känner inte då, att det är just här som detta utrop hör hemma, att detta liksom är en punkt, där världen ligger bakom oss som en stilla afton, genomskinlig och förklarad, en betraktelsens hummelsfärd, där detta utrop i sin djupaste, mest pregnanta betydelse hör hemma, att det liksom blott är ett enda ögonblick, i vilket en sådan tankens lovsång hör hemma, ett ögonblick, som ger oss en försmak av det himmelska åskådandet ansikte mot ansikte. Och dock finner jag just det abrupta i vår text så skönt; det är ett utrop,  som liksom kan läggas till grund för varje kristens liv, för varje timme vi levat i Gud, ty Gud är sannerligen inte mindre i den enskildes enformiga liv än i världens katotiska larm, han är inte mindre i sin ledning av den enskilda människan än när han böjer mäktiga nationer under sin väldiga hand. Må vi blott lyfta oss upp till honom i sann andakt, må vi blott med sann hänförelse säga: >>O, djup av rike dom>> osv.

Annonser
Posted in: Philosophy