från Dagboken

Posted on f

0


Kierkegaard, sid. 95

(2 mars.)
Fader i himmelen, lär oss att vandra i din åsyn, och låt våra tankar och handlingar inte likt långväga gäster blott någon enstaka gång avlägga ett besök i dina boningar, utan låt oss såsom hemmahörande där förnimma att du bor hos oss – ty vad hjälpte oss ett sådant besök, vore det än så härligt, vad hjälpte det oss, om vårt ansikte än skulle skina såsom Moses’, när han talat med Herren, vad hjälpte det oss, om vi dolde vårt ansikte liksom Moses för judarna, för att de inte skulle märka, hur hastigt glansen försvann – ? Låt oss aldrig glömma, att all kristiendom är ett levnadslopp, så att om jag än stode vid ditt rikes yttersta gräns, helige Fader, långt borta för mig själv liksom fordom publikanen, om jag blott stode där med ansiktet mot dig – och inte såge mig tillbaka likt den som hade satt sin hand till plogen – med stav i handen, färdig till vandring, och om än berg och dalar och berusande strömmar låge framför mig, så har jag dock löftet, att den som är minst i himmelriket är störrre än någon av kvinna född.

Annonser
Posted in: Philosophy