ur Stadier på livets väg I

Kierkegaard

För det första finner jag det komiskt att alla människor älskar och vill älska när man ändå aldrig kan få klarhet i vad det älskliga är, det som är kärlekens egentliga föremål. Ordet älska lämnar jag därhän, för med det är ingenting sagt, men genast saken förs på tal inställer sig som första fråga: vad är det man älskar? På den finns då inget annat svart än att man älskar det älskliga. För svarar man som platon, att man skall älska det goda, då har man i ett enda steg överskridit hela omfånget av det erotiska. Men då svarar man kanske att man skall älska det sköna. Skulle jag då fråga, om detta att älska är att älska en skön nejd, en vacker målning, inså man genast att det erotiska inte förhåller sig som art till kärlekens omfång, utan är något helt särartat. Om till exempel en älskare för att riktigt ge uttryck åt all den kärlek som bor i honom skulle säga så här: jag älskar vackra nejder, om min Lalage och den sköne dansören, och en skön häst, kort sagt. Jag älskar allt det sköna, då skulle Lalage om hon för övrigt var nöjd med honom, inte vara nöjd med hans lovtal, inte ens om hon var skön.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s