ur Greven av Monte Cristo

Dumas, sid, 193, del 1

Lugn, sade han till sig själv, var man! Jag får ej låta nedslå mig av en missräkning, van som jag är vid motgången, ty i så fall skulle allt mitt lidande varit förgäves. Hjärtat brister, då det nödgas draga sig tillsammans inför den kalla verkligheten, sedan det varit utvidgat av förhoppningarnas varma andedräkt. Faria har drömt. Kardinal Spada har ingenting grävt ned i denna grotta. Han har kanske aldrig varit här, eller om han varit här, har Ceasare Borgia varit här efter honom, upptäckt spåren, följt märkena som jag, lyft upp denna sten liksom jag, trängt ned före mig och ingenting lämnat kvar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s