ur Anteckningar

Posted on f

0


Camus, Augusti – 1937

Varje dag gav han sig in bland bergen och kom tillbaka förstummad, med håret fullt av strån och med en hel dags skråmor och rispor över kroppen. Varje gång hade han erövrat utan att ha förfört. Långsamt besegrade han motståndet hos detta fientliga land. Han lyckades göra sig lik de runda, vita molnen bakom den ensamma gran som avtecknade sig på en bergskam, lik ängarnas skära duntrav, blåklockor och rönn. Han uppgick helt i denna aromatiska och klippiga värld. När han nått det hägrande krönet och såg ut över det ändlösa landskap som plötsligt bredde ut sig framför honom, så var det inte kärlekens lättnad som fyllde honom, utan en sorts inre pakt som han slöt med denna främmande natur; en vapenvila mellan två hårda och slutna ansikten, intimiteten mellan två motståndare och inte hängivenheten mellan två vänner.

Annonser
Posted in: Literature