från Skrattet

Posted on f

0


Bergson

Den första punkten jag vill leda uppmärksamheten på är den, att det komiska icka finns utanför det i egentlig betydelse mänskliga. Ett landskap kan vara vackert, täckt, storartat, intetsägande eller fult, det kan aldrig vara löjligt. Man kan skratta åt ett djur, men då gör man det på den grund, att man överraskat det med att uppträda som en människa eller anlägga mänskliga uttryck. Man kan skratta åt en hatt, men det man då finner löjligt är inte denna sak av filt eller strå, det är den form människan gett den, det är den mänskliga nyck som på den satt sin prägel. Jag förvånar mig över att ett så betydelsefullt förhållande, trots sin enkelhet, inte i högre grad påkallat tänkarnas uppmärksamhet. Mången har kallat människan för ett djur, som kan skratta. De skulle lika gärna ha kunnat bestämma henne som ett djur, som väcker löje.

/

Annonser
Posted in: Philosophy