Flykten från frihet

Erich Fromm,  sid 193

Fastän självverksamheten i vår kultur är en jämförelsevis sällsynt företeelse, saknas den icke fullständigt. För att man lättare skall kunna förstå detta förhållande skulle jag vilja erinra läsaren om några fall där vi alla fångar en glimt av självverksamhet.

För det första känner vi till sådana individer som är – eller har varit – självverksamma, vilkas tänkande, känsloliv och handlingsliv varit uttryck för deras eget jag och inga automatiska reflexer. Sådana människor känner vi ofast till som konstnärer. I själva verket kan man säga att konstnären är en människa som spontant kan ge uttryck åt sitt eget jag. Om detta är en definition på konstnären – Balzac karakteriserade honom just på detta sätt – måste också somliga filosofer och vetenskapsmän kallas konstnärer, medan andra är så olika dem som gammaldags fotografer är olika skapande målare. Men det finns också andra människor som, fastän de saknar förmågan – eller kanske blott övningen – att uttrycka sig i ett objektivt medium, som fallet är med konstnären, likväl har samma spontanitet. Konstnären befinner sig i ett utsatt läge, ty det är endast den verkligt framgångsrike konstnären, vars individualitet eller orginalitet respekteras; lyckas han icke med framgång sälja sin konst, förblir han för sina samtida en särling eller en ‘neurotiker’. Konstnären befinner sig i detta avseende i ett liknande läge som revolutionären varit hela historien igenom. Den framgångsrike revolutionären är en statsman, den som misslyckas en brottsling.

Små barn erbjuder ett annat exempel på självverksamhet. De har en förmåga att verkligen tänka egna tankar och känna egna känslor; denna självverksamhet framträder i vad de säger och tänker, i de känslor som återspeglas i deras minspel. Frågar man vari den dragningskraft egentligen ligger som små barn utövar på de flesta människor, så tror jag att svaret – bortsett från sentimentala och konventionella skäl – måste vara att den består i just denna självverksamhet. Den vädjar på ett djupgående sätt till envar som icke är så död invärtes att han förlorat förmågan att uppfatta den. I själva verket finns det ingenting mera tilldragande och vinnande än självverksamheten, vare sig man möter den hos ett barn, hos en konstnär eller hos människor som inte kan grupperas efter ålder eller yrken.

De flesta av oss upplever åtminstone ögonblick av egen spontanitet, som på samma gång är ögonblick av verklig lycka. Det må vara en ny och frisk upplevelse av ett landskap, en sanning som vi börjar ana efter långvarigt grubbel, eller en gryende kärlek till en annan människa – i sådana ögonblick vet vi alla vad självverksamheten är och får kanske en aning om vad det mänskliga livet skulle kunna bli, om sådana upplevelser icke vore så sällsynta och så föga tillvaratagna lyckliga tillfälligheter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s