ur Ett drömspel

Strindberg

Nu när jag går… i avskedsstunden
när man skall skiljas från en vän, en plats,

hur stiger icke saknaden av det man älskat,
och ångern över det man brutit…

O, nu jag känner hela varafs smärta,
så är det då att vara människa…

Man saknar även det man ej värderat
man ångrar även det man icke brutit…

Man vill gå bort, och man vill stanna…
Så rivas hjärtats hälfter var åt sitt håll,

och känslan slits som mellan hästar
av motsats, obeslutsamhet, disharmoni… ‘

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s