ur Ekonomisk-filosofiska manuskript

Marx

[Penningar]

Om människans förnimmelser, lidelser o.s.v. inte bara är antropologiska kännemärken i [trängre] mening utan sant ontologiska väsens- eller naturbejakelser och om de verkligen bejakas bara därför att deras objekt är sinnligt,[41] så är det tydligt 1) att sättet för deras bejakelse inte på något vis är ett och detsamma utan att tvärtom de olika sätten för bejakelse är anledningen till egenarten i deras existens och liv; det sätt på vilket objektet existerar för dem utgör deras specifika sätt att njuta; 2) i de fall då den sinnliga bejakelsen av objektet omedelbart innebär att objektet upphäves i sin självständiga form (ätandet, drickandet, bearbetningen av föremålet o.s.v.) är detta bejakelsen av objektet; 3) i den mån människan är mänsklig, alltså även hennes förnimmelser o.s.v. är mänskliga, så är en annans bejakelse av ett föremål på samma sätt hennes egen njutning; 4) först genom den utvecklade industrin, d.v.s. genom privategendomens förmedling uppstår de mänskliga lidelsernas ontologiska väsen såväl i sin totalitet som i sin mänsklighet; vetenskapen om människan är alltså själv en produkt av människans praktiska självverksamhet; 5) privategendomens mening – bortsett från alienationen – är förekomsten av väsentliga föremål för människan, såväl föremål för hennes verksamhet som för hennes njutning. –

I och med att penningen har den egenskapen att kunna köpa allt, att den kan tillägna sig alla objekt så är den alltså egendomens eminenta objekt. Universaliteten i penningens egenskap är allmakten hos dess väsen, den gäller därför som ett allsmäktigt väsen … Penningen är kopplaren mellan behov och objekt, mellan människans liv och hennes livsförnödenheter. Men det som förmedlar mitt liv med mig det förmedlar mig också med andra människors liv. Det är för mig den andra människan.

Hör! Huvudet och foten, handen
och … ja du vet… nog är det ditt!
Men allt jag njuter friskt – för fanden
det är väl lika mycket mitt?
Om bara jag har råd att köpa
sex hingstar, tror du inte att jag får
all deras kraft? Hej, vad det går!
På tjugofyra fötter kan jag löpa!

GOETHE, Faust (Mephisto) [Britt G. Hallqvists övers.]

Shakespeare i Timon från Aten:

Guld? Röda, dyra guldet? Nej, I gudar!
Jag bad på allvar. Rötter klara himlar!
Ej mer än så gör svart till vitt, fult fagert,
Ont gott, dum klok, feg tapper, lågsint ädel.
Ha, gudar! Varför detta? Varför? Sådant
Bortlockar prästerna ur edra tempel,
Drar bolstret undan döende, som kry sig.
Ja, denne röde slaven sliter lätt
De hela hand han knutit; signar satar,
Gör spetälsk man till Gud, befordrar tjuvar
Och ger dem knäfall, rang och värdighet
Med stadens senatorer; det är sådant,
Som skaffar högtbedrövad änka man
Och skyddar henne, åt vars leda sällskap
Ett kurhus skulle kräkas, med sin balsam
Till majfrisk ros igen. – Fördömda slagg,
Du människosläktets gatunymf, som väcker
Bland folken uppror, ned i jorden med dig,
där är din plats. –

Och vidare:

Du ljuva kungamördare!
Du dyra skiljemur emellan far och son!
Du glänsande nedsmutsare
Av Hymens rena bädd! Du tappre Mars!
Du friare så ung, så frisk, så fager,
Vars röda sken nedsmälter helga snön
Uti Dianas sköt! Synbare gud,
Som löder hop omöjligheter, får dem
Att kyssas ömt! Du hjärtats prövosten,
Tänk, att den slaven människan uppror gör,
Och hetsa med din kraft ihop dem alla,
Så djuren herraväldet få i världen!

[Carl August Hagbergs översättning]

Shakespeare skildrar förträffligt penningens väsen. För att förstå honom börjar vi med att utlägga citatet från Goethe.

Vad jag har i kraft av penningar, vad jag kan betala, d.v.s. vad penningarna kan köpa, det är jag ägaren av penningen. Min makt är så stor som mina penningars makt. Penningens egenskaper är mina – dess ägares – egenskaper och väsenskrafter. Det som jag är och förmår bestämmes alltså på intet sätt av min individualitet. Jag är ful, men jag kan köpa mig den vackraste fru. Alltså är jag inte ful, ty fulhetens verkan, dess avskräckande kraft, tillintetgöres genom penningen. Jag är – till min natur – lam, men penningen förskaffar mig 24 fötter; jag är alltså inte lam; jag är en dålig, oärlig, samvetslös, andefattig människa, men penningen är ärad, alltså är dess ägare god. Penningen är det högsta goda, alltså är dess ägare god, penningen besparar mig besväret att vara oärlig; jag antas alltså vara ärlig; jag är andefattig, men penningen är den verkliga anden hos alla ting, hur skulle då dess ägare kunna vara andefattig. Dessutom kan han köpa sig de snillrika människorna, och den som har makt över snillena, är han icke snillrikare än de? Jag som förmår allt vad människohjärtat kan önska, besitter jag icke varje mänsklig förmåga? Förvandlar alltså inte mina pengar min oförmåga till dess motsats?

När penningen är det band som förbinder mig med det mänskliga livet, med samhället, med naturen och med människorna, är då icke penningen det som knyter samman alla band? Kan den icke lösa och knyta alla band? Är den inte då också det allmänna skiljemedlet? Ja, den är det sanna skiljemyntet samhällets […] kemiska kraft.

Shakespeare framhåller särskilt två egenskaper hos penningen:

1) Den är den synlige guden, förvandlingen av alla mänskliga och naturliga egenskaper i deras motsats, tingens allmänna förväxling och förvandling; den förenar omöjligheter.

2) Den är människornas och nationernas allmänna hora, deras allmänna kopplare.

Penningens konvertering och förvandling av alla mänskliga och naturliga kvaliteter, dess förening av omöjligheter – dess gudomliga kraft – ligger i dess väsen som människornas alienerade, föryttrade och sig föryttrande artväsen. Den är mänsklighetens föryttrade förmögenheter.

Vad jag icke förmår som människa, vad således ingen av mina väsenskrafter förmår, det förmår jag genom penningen. Penningen gör således var och en av dessa väsenskrafter till något som de i sig inte är, d.v.s. till deras motsats.

Om jag är hungrig och vill äta eller om jag behöver anlita en diligens därför att mina krafter inte räcker för en fotvandring, så förskaffar mig penningen maten och diligensen, d.v.s. den gör det tänkta, föreställda, önskade till sinnlig verklighet den omvandlar föreställningen till liv, det föreställda varat till det verkliga varat. Genom denna förmedling framstår penningen som den sant skapande kraften.

Behovet existerar väl också för den som inga pengar har, men hans behov är blott en föreställning som för mig, den utomstående, ||XLIII| inte har någon effekt, någon existens, som alltså för mig förblir overklig, föremålslös. Skillnaden mellan den effektiva behovstillfredsställelsen, som baserar sig på penningar, och den effektlösa, som blott grundar sig på själva behovet, på lidelsen, på önskningen o.s.v., är skillnaden mellan att vara och att tänka, mellan den blotta föreställning som existerar i mig och den föreställning som tar sig uttryck i verkliga föremål utanför mig.

Om jag inte har några pengar för att resa, så har jag inget behov, d.v.s. inte något verkligt och sig förverkligande behov av att resa. Om jag är lämpad för studier men inte har pengar, så är jag inte lämpad för studier, d.v.s. jag är inte lämpad på det effektiva, egentliga sättet. Om jag däremot inte är lämpad för studier men har såväl vilja som pengar, då är jag lämpad på ett effektivt sätt. Penningen härstammar inte från människan som människa eller från det mänskliga samhället och samhälle, men den är ett yttre allmänt medel och en förmåga att göra föreställning till verklighet, och verklighet till enbart föreställning. I samma utsträckning förvandlar den de verkliga mänskliga och naturliga väsenskrafterna till blott abstrakta föreställningar och därmed ofullkomligheter, smärtsamma hjärnspöken, medan den å andra sidan förvandlar de verkliga ofullkomligheterna och hjärnspökena, de verkligt vanmäktiga, blott i individens inbillning existerande väsenskrafterna till verkliga väsenskrafter och verklig förmåga. Redan denna precisering visar alltså hur penningen omvandlar individualiteterna, gör dem till motsatsen av vad de verkligen är och tillägger dem egenskaper som är oförenliga med deras egna egenskaper.

Som denna omvandlande makt framträder den också mot individen och mot de sociala och andra band som gör anspråk på att vara väsentliga. Den förvandlar troheten till otrohet, kärleken till hat, hatet till kärlek, dygden till last, lasten till dygd, slaven till herre, herren till slav, dumheten till förstånd, förståndet till dumhet.

Eftersom penningen som det existerande och aktiva värdebegreppet förväxlar och utbyter allting så är den alla tings allmänna konversion och förvandling, alltså den omvända världen, konversionen och förvandlingen av alla naturliga och mänskliga kvaliteter.

Den som kan köpa tapperhet blir tapper, om han också är feg. Då penningen inte utväxlas mot någon bestämd kvalitet, ett bestämt ting, någon bestämd mänsklig väsenskraft utan mot hela den mänskliga och naturliga världen så utväxlar den också – ur sin ägares synpunkt – varje egenskap mot vilken egenskap som helst, och detta gäller även varandra uteslutande egenskaper. Den förenar det omöjliga, den tvingar motsatserna att liera sig med varandra.

Om du förutsätter människan som människa och hennes förhållande till världen som ett mänskligt förhållande, så kan du bara utbyta kärlek mot kärlek, förtroende mot förtroende. Om du vill uppleva konsten, så måste du vara förberedd för konstupplevelsen; om du vill öva inflytande på andra människor så måste du vara en människa som är verkligt inspirerande och stimulerande på andra människor. Vart och ett av dina förhållanden till människan – och till naturen – måste vara ett uttryck för ditt verkliga individuella liv och motsvara föremålet för sin vilja. Om du älskar utan att bli älskad tillbaka, d.v.s. om din kärlek som kärlek inte framkallar genkärlek, om du inte genom din livsyttring som älskande människa gör dig till en älskad människa, så är din kärlek vanmäktig – så är den en olycka. |XLIII||

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s