ur Den glada vetenskapen

Nietzsche

Om teatern. Denna dag gav mig på nytt höga och uppstämda känslor, och om jag kunde få musik och konst när kvällen kommer, så vet jag mycket väl vilken musik och konst jag inte skulle vilja ha, nämligen allt sådant som berusar sina åhörare och skulle vilja tvinga upp dem till ett ögonblick av stark och högstämd känsla – dessa själens vardagsmänniskor som om kvällen inte liknar segrare på triumfvagnar, utan trötta mulåsnor på vilka livet lite för ofta använt piskan.  Vad skulle dessa människor överhuvudtaget veta om ”högre stämningar”, om det inte fanns rusningsmedel och idealistiska piskslag. – och så har de då sina inspiratörer liksom de har sina viner. Men vad har jag med deras drycker och druckenhet att skaffa? Vad skall den inspirerade med vin? Tvärtom ser han med äckel på de medel och förmedlare som här skall framkalla en verkan utan underlag – en efterapning av det höga själsflödet! – vad tjänar det till att ge mullvaden vingar och stolta illusioner – innan han kryper in i sin håla och somnar? Skicka honom på teatern och sätta en kikare framför hans stora och trötta ögon? Människor vilkas liv inte utgör en ”handling” utan ett geschäft, varför ska de sitta framför en scen och titta på främmande varelser för vilka livet är mer än ett geschäft? ”Det är skick och bruk”, säger ni, ”det är underhållande, det är vad man kallar bildning!” – Nå i så fall saknar jag nog bildning för det mesta, ty denna anblick är mig för det mesta motbjudande. Den som har tillräckligt mycket tragedi och komedi i sitt eget sällskap, håller sig nog helst borta från teatern; eller också, i undantagsfall, blir hela företeelsen – teater, publik och diktare tillsammans – till det egentlige tragiska och komiska skådespelet, så att det uppförda stycket blir relativt oviktigt för honom. Den som själv är något i stil med Faust eller Manfred, vad bryr han  sig om teaterns Faustar och Manfredar – även om det förvisso ger honom något att tänka på att man överhuvudtaget framför dylika figurer på teatern. De starkaste tankarna och lidelserna inför dem som inte är i stånd till tanke eller lidelse – men till berusning! Och teater och musik som européernas haschisch-rökande och beteltuggande. Åh, vem skall berätta oss hela historien om narkotika! – Det är nära nog ”bildningens” historia, den så kallade ”högre bildningen”.

 


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s